Under många århundraden användes bockhornet som ett viktigt kom-munikationsredskap. Genom att blåsa en egen melodi som man lärde djuren kunde man kalla på dem när de gick på vidsträckta beten. Det sägs också att man genom att åstadkomma genomträngande hårda ljud med hornet kunde skydda sig mot rovdjur och trolltyg. Men ofta använde man helt enkelt bockhornet till att kalla hem arbetsfolket till maten, berättade Maria Nordlund från Föglö för Matts Drejer år 1934. Maria som föddes 1846 berättade också att hon som 10-åring lärde sig blåsa bockhorn på Finnholma.

När man tillverkade bockhorn sågade man först bort hornet från det slaktade djuret och kokade det sedan någon timme. Sedan kapade man bort hornets spetsiga ända för att få en genomgående luftkanal. Den smala ändan formades sedan till ett munstycke och fingerhål borrades ut. Fingerhålen var en förutsättning för ett utvecklat melodispel. Vid spelningen varierades tonhöjden med fingerhålen men också genom att stoppa in en hand i den större öppningen.

Bockhornet(K22011) på bilden hittades i Näfsby i Hammarland på torpet Måsans vind. Hornet har fyra hål borrade på vardera sidan. Ägaren måste ha blivit missnöjd med lurens ljudegenskaper eftersom flera hål är igentäppta. På hornet finns årtalet 1888 inristat  med både arabiska och romerska siffror. Hornet är inköpt till museet av Guy Clemes.