BJÄRSTRÖM
Finströms kommun

Här forslades post mellan Sverige och Finland
Förr gick den stora landsvägen – den så kallade postvägen – mellan Sverige och Finland över Åland. Färjor inrättades och drevs och broar byggdes och underhölls av åländsk allmoge för att förbindelserna mellan den östra rikshalvan (Finland) och västra rikshalvan (nuvarande Sverige) skulle fungera väl. En viktig länk på denna väg var bron över Bjärström.

 
Ingen vet hur gammal den nuvarande gamla bron över Bjärström är. Men bro har funnits här i åtminstone 400 år. 

Ingen vet hur gammal bron är
Bjärströms gamla landsvägsbro förenar de två socknarna Finström och Hammarland. Den nuvarande brons ålder är inte känd, men man vet att en bro har funnits på platsen i mera än 400 år.

Bron är byggd över Vargsundsådran som går mellan den långa och smala insjön Vargsundet och Bodafjärden. Vägbankarna som leder fram till bron är rester av den väg som sedan medeltiden gått tvärs över fasta Åland, från Storby i Eckerö till Skarpans i Sund. Sedan slutet av 1630-talet har vägen fungerat som officiell postväg på postrutten mellan det svenska och finländska fastlandet.

Bjärströms bro finns omnämnd redan 1538. På den tiden var den byggd som en så kallad vindbro, där brolocket vid behov kunde hissas upp. Båttrafiken genom Vargsundsådran var säkert ganska omfattande på den tiden, när skutor och mindre båtar från byarna runt Vargsundet passerade bron på väg till och från saltsjön.

Vägen från bron ut till öppna havet är förvånansvärt lång. Efter att man från Vargsundsådran nått ut till Bodafjärden återstår ännu ungefär 26 kilometer av vindlande vattenvägar innan man är framme vid öppna havet.

I äldre tid sköttes väg- och brounderhåll av allmogen. Bjärströms bro var så viktig att den var en angelägenhet för flera socknar, och 1538 bötfälldes bönder från Finström, Jomala och Hammarland för att de försummat underhållet av bron. Vid Jomala ting i juli 1606 konstateras att vindbryggan inte är monterad, vilket bönderna i Jomala, Södersunda lovat göra. Materialet till vindbryggan skulle levereras av bönder i Jomala, Lemland och Hammarland.

När den ordinarie posttrafiken började gå över Åland 1638 var postvägen över Bjärströms bro den enda större vägen på Åland. De övriga vägarna var sällan ens körbara med häst och kärra, de får snarare betecknas som ridstigar. I drottning Kristinas postordning från 1636 delades postvägarna in i korta pass om två eller högst tre mil med poststationer emellan.

Bönderna längs postvägen togs ut i ett rotesystem för att befordra posten. Posten gick en gång i veckan i vardera riktningen mellan Sverige och Finland. I början löpte postföraren till fots men från 1660-talet förefaller posten att ha transporterats på hästryggen.

En stor del av passagerartrafiken mellan Sverige och dess östra rikshalva gick samma väg. Otaliga är de resande som genom århundradena passerat över Bjärströms bro, allt från drängar till kejserliga sändebud. De mest förmögna kom rullande i egna vagnar som mödosamt transporterats över havet i öppna båtar. Post- och passagerartrafiken västerut över Eckerö fortgick ända till slutet av 1800-talet när ångfartyg tog över trafiken.

Åren 1990 till 1991 genomgick bron en grundlig renovering varvid brospannet vidgades och bron höjdes. Brolocket förnyades helt och är i dag gjutet i betong.

På båda sidor av bron finns också spår av befästningsanläggningar som den ryska militären uppförde efter 1808–1809 års krig och som åter togs i bruk under första världskriget. På östra sidan av bron står en knotig gammal ask med ett naturvuxet hål genom stammen, genom vilket man förr drog barn med ”engelska sjukan” för att få bot genom naturkrafterna. Hålet tycks med åren ha växt igen betydligt.