MARINARKEOLOGI –  historia under vatten

Det började på 1950-talet
Åland har med sitt strategiska läge mellan Sverige och Finland erhållit impulser från båda håll. Ögruppen, som har varit bebodd över 6000 år, har sannolikt sedan yngre bronsåldern varit en del i det dåtida handelsutbytet i Östersjöområdet vilket förutsätter sjövärdiga farkoster av olika slag. Från och med vikingatid tyder det stora antalet fornlämningar på en förhållandevis stor och rik befolkning på Åland vilket också förutsätter båtar och fartyg. Fynd av stora mängder nitar i brandgravarna visar att båtar användes vid begravningsceremonierna men ännu har inte några andra spår av vikingatida farkoster påträffats.

Det finns mängder med kända vrak i den åländska skärgården, vilket den här kartan tydligt visar.
Varje röd prick motsvarar ett eller flera fartygsvrak. Kartans bygger på uppgifter från Museibyråns vrakregister.

1974 skapades ett skydd för de äldre åländska vraken då Landskapslagen om fredning av skeppsvrak (LL nr 65/74) antogs av Ålands landsting. Lagen motsvarar fornminneslagen för fornlämningar på land.

Den första undervattensundersökningen utfördes 1953 i Västra Kyrksundet i Sund när man med hjälp av en tungdykare undersökte ett fartygsvrak som visat sig vid extremt lågvatten våren 1939. Undersökningen skedde i mars från isen och utfördes av dykaren som med hjälp av en kraftig brandspruta spolade vraket rent från slam och dy. Undersökningen resulterade i att en cirka 9 meter lång sammanhängande del av kölen till ett fartyg frilades. Landskapsarkeolog Matts Dreijer uppskattade att den frilagda delen av kölen motsvarade cirka hälften av fartygets ursprungliga längd. Enligt rapporten bärgades ett antal bordläggningsplankor, spantdelar samt den yttersta delen av akterstäven. Kölen hade ett T-formigt tvärsnitt och de bärgade bordläggningsplankorna hade en bredd varierande mellan 240 mm till 400 mm. Spår av drev kunde observeras vid bärgningen och materialet uppges ha varit ek. Bordläggningen hade varit sammanfogad med järnnitar med fyrkantiga nitbrickor (endast avtrycken fanns kvar vid bärgningen) och fäst vid spanterna med trädymlingar av 30 mm diameter. Tyvärr anges inte i rapporten om fartyget var byggt i klink- eller kravellteknik. De bärgade vrakdelarna är tyvärr inte bevarade och innan eventuella återstående vrakdelar har lokaliserats på fyndplatsen förblir vrakets datering okänd.

Fotografi från undervattensundersökningen i Sund år 1953 med kyrkan i bakgrunden.
Undersökningen tog en dag i anspråk och blev något av folkfest med många besökare.
Den hade planerats under lång tid och brandsprutan var utlånad från Sunds frivilliga brandkår.

På jakt efter ryska galärer
Följande arkeologiska undersökning under vatten skedde sommarn 1964 då Finlands Sportdykarförbund i samarbete med museibyrån och Arkeologiska kommissionen i Helsingfors anordnade sitt sommarläger vid Flisö i Föglö. Avsikten med lägret var att inventera platsen för sjöslaget mellan Ryssland och Sverige den 27 juli 1720 och försöka finna vraken av de ryska galärer som uppgavs ha sänkts under slaget. Ett antal vrak påträffades inom inventeringsområdet och ett antal föremål bärgades, bland annat tre stockankaren och 13 plåtmynt. Dessa plåtmynt är de enda föremål som med någon större grad av sannolikhet härstammar från sjöslaget 1720 eftersom de påträffades vid den grynna på vilken den svenska fregatten KISKIN uppges ha grundstött. Rapporten präglas tyvärr av önsketänkande – alla vrak som påträffades bedömdes vara ryska galärer. Det saknas också uppgifter om varifrån de bärgade föremålen härstammar med undantag för plåtmynten. Enligt uppgifter i en artikel om dykarlägret i tidningen Åland den 23 juli 1964 bärgades också en större konstruktionsdetalj, eventuellt en akterstäv, från ett av vraken men denna vrakdel har inte kunnat återfinnas. Det är likaså osäkert från vilket vrak detaljen härstammade.

Under andra hälften av 1960-talet utfördes varje sommar större eller mindre arkeologiska undervattensundersökningar av olika fyndlokaler runt Åland. Det mest intressanta, men i likhet med samtliga övriga 1960-tals undersökningar mycket knapphändigt rapporterade undersökningen, skedde i juli 1967 i Bovik i norra Hammarland där ett system av stora sten- eller krabbankaren av trä hade påträffats av en lokal fiskare. Ett antal ankare bärgades men någon karta över fyndplatsen uppgjordes aldrig. Fyndplatsen för dessa krabbankare har sannolikt ett samband med med de ryssugnar som också finns i området och ett liknande system av ankaren som har påträffats i Vårdö, Lövö i slutet av 1980-talet. Dessutom undersöktes ett mycket intressant vrak vid Själberget i Marsund sommaren 1967 av lokala sportdykare under ledning av J. Peltonen från Museiverket. Ett stort antal föremål bärgades och vraket fotodokumenterades i viss utsträckning men positionsangivelsen var så otydlig att detta vrak inte kunde återfinnas förrän sommaren år 2000.


Undervattensfotografi av vraket vid Själberget i Marsund. Det är lämningar efter en skuta
som möjligen blivit sänkt av svenska flottan under 1808-1809 år krig. 

Den marinarkeologiska verksamheten vid museibyrån stadfästes 1982 då en tjänst som marinarkeolog tillsattes för att handlägga tillståndsgivning för sportdykningstillstånd, utarbeta ett register för vrak respektive för förlisningar samt också inleda forskning om den åländska maritima kulturen ur både arkeologiskt och historiskt perspektiv.

Museibyråns maritima forskning har under de senaste femton åren koncentrerats till arkivforskning och strandinventeringar. Marinarkeologiska inventeringar har endast utförts i mycken liten skala och på ideell bas. Ett antal mindre dokumentationsundersökningar av enskilda vrak har tillkommit sedan 1980-talet. Det lagstadgade åländska fornminnesregistret har kompletterats med de marinarkeologiska registren, dvs vrak-, förlisnings- samt registret över övriga maritima lämningar.

Medeltida palissad kartlades
De marinarkeologiska undersökningarna återupptogs i juni 1981 efter en paus på cirka femton år då dykaren Harry Alopaeus påbörjade dokumentationen av den medeltida palissaden runt Kastelholms slott. Undersökningarna pågick fram till 1983 när hela undervattensdelen av palissaden var inmätt. Denna palissad omfattande ca 30.000 pålar kunde genom dendrokronologi dateras till mellan 1490 och 1510.

I samband med fornminnesinventeringen i skärgården i början på 1980-talet utfördes en vrakinventering som lade grunden för det marinarkeologiska vrakregistret som för närvarande (våren 2001) omfattar 481 inregistrerade vrak. Dessutom hade under 1970-talet sportdykarna, främst från dykarklubben Nautilus, inrapporterat ett stort antal vrak runt Åland till museibyrån.

Den marinarkeologiska forskningen på Åland i museibyråns regi har under 1990-talet koncentrerats till i huvudsak två större projekt som båda är tvärvetenskapliga till sin karaktär. Det projekt som pågått under lägre tid behandlar krigshändelserna på Åland under 1700-talet (1808–1809 års krig har tagits med av praktiska skäl) och behandlar i huvudsak de ryska och svenska skärgårdsflottornas rörelser i den åländska skärgården under 1700-talets olika krig. Objekten som inventeras och dokumenteras är ryssugnar, hamnlägen, husgrunder vrak etc som har ett samband med de olika krigshändelserna.

Det andra projektet behandlar allmogens skutor och sjöfart under 1700-talet och är tänkt att ge en heltäckande bild av den åländska allmogeseglationen under undersökningsperioden. Projektet avser också att utöka förståelsen för det maritima kulturlandskapet i vilket skutorna var en viktig del. Genom inventeringar av och undersökningar i det maritima kulturlandskapet runt i första hand Marsundsområdet mellan Eckerö och Hammarland har redan en hel del resultat uppnåtts såsom den skeppstekniska/marinarkeologiska rekonstruktionen av det s.k. Bockholmen-vraket från 1790 visar. Denna undersökning är en del av projektet Skutan i åländskt 1700-tal som drivs av Sjökvarteret i Mariehamn.

Undersökningen av vraket vid Bockholmen år 1999. Vattnet här är så lågt att dykaren Harry Alopaeus står på bottnen
invid vraket.

•  Bockholm-vraket i Björnhuvud, Eckerö, rapport från undersökningarna 1998–99 (pdf-fil).