RÖDHAMN - HAVSBANDETS OKÄNDA FORNMINNEN
av Jan Andersson

Ytterskärgården är ett kulturlandskap som till stora delar är okänt. På hälleberg, vid överspolade stränder och under tätvuxna snår finns spåren efter människor som i århundraden sökt sig hit för att få sin utkomst genom fiske, jakt och sjöfart eller för att överheten sänt dem hit för att erövra och plundra.

 
Gammalt sjöfararkapell. Rödhamns flesta fornminnen finns på den bergiga ön Rödö. Där finns också grunden till ett sjöfararkapell.

I skärgården som omger Rödhamn bedrev man troligen redan under medeltiden ett intensivt skötfiske efter strömming. Från 1600-talet och framåt finns en rad belägg för att man vistats på fiskelägen vid Sundskären och andra öar vid havsranden. Längre in hade byarna i Lemland sina notvarpsplatser där man ännu under 1800-talet fiskade strömming med stora notar under försommaren. Ute på de gamla fiskelägena finns många lämningar: övernattningsgrunder, spår av fiskekojor och rader av stenar som hållit upp skötbredorna – de stänger där skötarna torkades, ristningar och båtuppdragningsplatser. Det står fortfarande kvar jakt- och fiskestugor på Sundskären utanför Rödhamn och på Sältingskär i Föglö som ligger ungefär 10 km härifrån i sydostlig riktning. Fiskelägena, som i många fall låg på kronans holmar, besöktes främst av fiskare från trakten men också av fiskare från Ålands östra skärgård och Åboland.

Sjöfarten har lämnat många spår. Överallt finns det rösen och kummel – som dock är mycket svåra att åldersbestämma. Sådana har rests sedan medeltiden och sedan i många fall rivits under krigstider för att ibland byggas upp på nytt när det blivit fred. Vissa rösen har också utgjort fundament för större sjömärken i trä med spiror, kors, tunnor och olika båkkonstruktioner. För de större fartygen fanns i äldre tid tre mera betydande hamnar i området: Flaka hamn, på östra sidan av Herrön, Rödhamn och Nyhamn längst ut mot Ålands hav. Allmogens skutor och storbåtar hade betydligt flera hamnplatser, bland annat i Björkörs skärgår och t o m ute vid Lågskär. Vid Rödhamn finns grunden till ett sjöfararkapell, rester av en krog, ristningar som går tillbaka åtminstone till 1600-talet, rösen som kan vara förhistoriska och stora förtöjningsringar av järn. Vid Nyhamns numera uppgrundade hamnvik ligger en av Ålands finaste jungfrudanser, eller stenlabyrinter, omgiven av ett stort antal ristningar. Där finns också en kyrkogård av okänd ålder.

På grund av sitt strategiska läge har området utnyttjats för militära syften under olika perioder. Under den svenska tiden användes Rödhamn som tillfällig flotthamn och under Stora ofreden 1713–21 när Åland var ockuperat av den ryska krigsmakten utnyttjades framför allt området vid Flaka hamn som förläggningsort för manskapet i den ryska flottan. 1719 låg Peter den stores flotta samlad där med ca 250 fartyg och skärbåtar och en besättning på ungefär 36 000 man som till stor del var förlagd på land. Området är idag ett av de fornlämningstätaste på Åland med otaliga ryssugnar, husgrunder och andra svårtolkade lämningar.

Under första och andra världskriget anlades stora befästningsanläggningar på Herrön, Storklobb, Björkör, Nyhamn och Korsö som sedermera sprängts i luften och lämnat stora sår i bergen.

 
Fornlämningar i skärgården. Kartan visar var det finns fornlämningar i skärgården runt Rödhamn. Alla lämningar är inte medtagna – t.ex. kummel, rösen, båtuppdragningsplatser och lämningar efter sköttorkningsställningar på platser där det funnits fiskelägen redovisas inte.

Alexander III:s namnchiffer inhugget i relief på norra sidan av Ledskär. Inskriptionen är ett minne från kejsarfamiljens besök på Åland sommaren 1891. Alldeles intill finns Peter den stores namnchiffer från 1719. I bakgrunden ser man Ledskärs känningsbåk som uppfördes i sten1848 och byggdes högre 1861. Sedan 1899 är den målad med veritkala röda och vita ränder.

På bergen runt hamnarna i Rödhamn och Nyhamn finns jättelika förtöjningsringar i järn. Den här ringen, som är ungfär 40 cm i diameter finns på Långös nordostsida. Ringarna kallades moringar eller bergringar och placerades ut både under den svenska och ryska tiden.

Lavövervuxna kummel på Kummelpiken visar var den gamla farleden från Ålands hav gått in. I bakgrunden Lilla Båtskär med dess karakteristiska gruvtorn och byggnader från Nyhamns lotsstation som lades ned 1990. I slutet av 1950-talet anlades en järnmalmsgruva där. Man sprängde ett 294 meter djupt schakt och en 1600 meter lång tunnel ut under Ålands hav. Verksamheten var dock olönsam och lades ned.

Intill kapellruinen på Rödös branta nordsida finns en mängd ristningar som forntida sjöfarare hackat in medan de väntat på läglig vind.

En befästningsvall på västra sidan av Ledskär, sannolikt byggd av ryska trupper 1719. En liknande vall finns på närliggande Buskskär/Busskär. De uppfördes troligen för att spärra infarten till Ledsund västerifrån.

På fiskeläget Stora Lökskär finns lämningar av en mycket ovanlig fiskebod byggd med skalmursteknik – grova stenar på väggarnas ut- och insida och en mellanliggande fyllning av sand och grus. På berget intill finns en inskription med årtalet 1839. I bakgrunden ser man öns nu uppgrundade södra hamn.

Den 12 augusti 1854 dog den unge engelske sjökadetten Alfred M Fairlie och begravdes ute på Herrön. Han var en av de många som bemannade den engelska flotta som den sommaren belägrade fästningen Bomarsund på Åland. Flera engelska sjömansgravar från samma tid finns på den lilla holmen Busskär i Ledsund.

Inne i hamnviken vid Nyhamn finns en stor jungfrudans omgiven av flera områden med omfattande ristningar som flera är daterade till 1600-talet. Den här bilden är ett vykort från 1907 när den lärda världen först uppmärksammade öns fornlämningar. Ristningarna fylldes då i med vit färg. I dag är många av dem mycket svåra att upptäcka.