Barnvagn som går att använda både som ligg- och sittvagn, en föregångare till våra dagars kombivagnar. Vagnen är troligtvis tillverkad i Amerika i slutet på 1800-talet. Donatorn Bern Löfman från Enbolstad har hört berättas att vagnen inköptes år 1929 av hans farfar Anton och hans hustru Edla. I vagnen låg lilla dottern Gunborg när föräldrarna jobbade ute på rågfältet. Vagnen köptes begagnad från Mariehamn av stadsläkaren Gylling. Kuren var då i dåligt skick men Löfmans lät en sömmerska i byn, Erika Probusson sy en ny. Norrgårds-Erika som sömmerskan hette som flicka, hade gift sig med en rysse och försörjde sig och sin åldriga mor genom att sy på beställning. Gyrid Högman berättar om Norrgårds-Erikas livsöde i "Den åländska kvinnans historia 1700-1950".

"En åländsk allmogeflicka som som med största sannolikhet fick möta en hel del misstro var Norrgårds-Erika i Finström, Enbolstad. Under 1800-talet var det vanligt att landskapet besöktes av ryska gårdfarihandlare, som allmänt gick under namnet "påsaryssar". På 1870-talet kom två sådana handelsresande till Finström och en av dem var en ung, vacker pojke. Han deltog i ungdomarnas sällskapsliv och dansade med djupa knänigningar. Alla flickor i bygden blev betagna av den vackra ynglingen, men allra mest förtjust blev Norrgårds-Erika i Enbolstad. Kärleken förde de unga tu till prästen som emellertid hyste stora betänkligheter inför giftermålet. Den unga ryssen hette Elias Borotkin, men hans namn ändrades självsvåldigt av kyrkoherden till Probusson, kanske tyckte prästen att det lät mera åländskt. Paret fick ett hem i en backstuga på Erikas föräldrars mark, men maken fortsatte sitt kringflackande liv som gårdfarihandlare. Erika fick därför göra dagsverken för att klara uppehället för den växande familjen. Hennes situation gav upphov till nyfikna frågor och retfulla speord av en omgivning som inte hade förlåtit henne för att hon hade ratat de hederliga och arbetsamma allmogepojkarna för en vacker karl som kunde dansa men tydligen var för fin för att arbeta". (s. 196)