Hästen har använts som riddjur i flera tusen år men stigbygeln är av betydligt yngre datum. Stigbygeln blev känd i Europa först flera århundraden efter Kristi födelse och har troligen uppfunnits i Asien. I europeisk litteratur nämns stigbygeln första gången i slutet av 500-talet i en skrift om krigskonst.
Det förefaller som om stigbygeln uppfunnits i första hand för att underlätta påstigandet som tidigare skedde genom hoppning upp och ned. Det berättas att romerska rytteriet tränades i att hoppa upp på hästryggen utan och med rustning och till och med draget svärd. En tjänare kunde också hålla båda händerna samman till ett trappsteg, som ryttaren kunde trampa i och på så sätt ta sig upp. En tredje metod var att dressera hästen till att sänka sig på knä då man ville stiga på och av. Dessutom fanns det längs vissa vägar "stigstenar" på lagom avstånd.
Stigbygeln har av funktionella skäl sett nästan likadan ut genom århundradena. Största skillnaden är kanske att stigbygeln från att ha varit nästan cirkelrund utvecklats till att ha en rak fotplatta. Bredden på fotsteget har också varierat under olika tider och ibland har stigbyglarna varit enkla och ibland vackert utsirade. Det har också funnits stigbyglar av trä och toffelliknande damstigbyglar. Bildens stigbygel (K2911) är 16 cm hög och 13 cm bred med inristningar på fotdelen och med profilerad fastsättning för lädret. Stigbygeln är hittad på Träsk frälsehemman i Sund där Fanny Sundström föddes 1883. Politikern och bonden Fanny innehade även Guttorp gård som under hennes ledning utvecklades till en mönstergård. Gåva av Elin Nylund, syster till Fanny.
