 Ett redskap som ägaren valt ut med omsorg var sällan lätt att ersätta. In i det längsta försökte man förlänga livslängden på fungerande föremål genom att lappa och laga dem. Det kunde vara svårt att ersätta något så enkelt som en självvuxen krok med rätt vinkel. Som den här sädeskroken eller ”säskroken”, omsorgsfullt lappad med en plåtbit.
Kroken användes när man ännu slog säden för hand på fälten. För att inte behöva gå alltför böjd var upptagskroken praktisk när man lyfte upp säden för kärvbindning. Kroken skyddade händerna från att skadas på tistlar och ogräs. Kroken K18816 (60 cm lång) har använts på fasta Åland, där upptagskrokarna var vanliga. Liknande hjälpmedel har också varit allmänna i Sverige. Ragna Ahlbäck som forskat i hur redskap och verktyg spridits, tror att krokarna har hittat till Åland via Uppland.
Källa: Ragna Ahlbäck: Kulturgeografiska kartor över Svensk-Finland, Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland, Folklivsstudier 1. Helsingfors 1945
|
