HISTORIA
Ålands enda medeltida borg
I det historiska källmaterialet nämns Kastelholms slott, Ålands enda medeltida borg, första gången år 1388, då som "Kastelholms hus". Den exakta tidpunkten för slottets grundläggning är dock inte känd. Från byggnadshistorisk synpunkt sett är dagens slott ett komplicerat komplex som tillkommit och successivt byggts ut från 1300- till 1600-talet.
Borgen anlades ursprungligen på en liten holme och bestod då av en bostadsdel, en liten borggård och Kuretornet, omgivna av en ringmur. Senare byggdes borgen ut norrut med en krafitg ringmur, som utgör grunden till slottets nuvarande förborg. Vallgravar med flera rader pålar och flytande ringbommar gav skydd åt borgbyggnaderna och slottshamnen.


Fogden härskade
Vid sekelskiftet 1300/1400 blev Åland ett självständigt förvaltningsområde med Kastelholm som centrum. Utbyggnaden av borgen till en slottsanläggning med i huvudsak administrativ funktion skedde troligen då.
Förläningshavare (eller deras fogdar) som utsågs av den svenska kungen härskade över Kastelholm och det åländska slottslänet.

 
Foto J. Andersson

Fängslade brodern
Gustav Vasa intresserade sig personligen för Åland och lät utvidga både slottet och den närbelägna kungsgården. På våren 1556 vistades han några månader på Kastelholm. Samma år fick Åland och Kastelholm en ny herre, hertig Johan.
Han besökte landskapet och bodde på slottet 1557, 1559 och 1561. Här lät han också hålla sin bror, Erik XIV, fängslad hösten 1571. Ett litet rum på Kuretornets tredje våning har av tradition utpekats som kung Eriks fängelserum.
Sista striden om borgen stod 1599, mellan anhängarna till hertig Karl (sedermera Karl IX) och kung Sigismund. Slottets befälhavare, den kungatrogna ståthållaren på Åland, Salomon Ille, fick då kapitulera efter att amiral Joakim Scheel under belägring beskjutit slottet med tungt artilleri.


Förföll och brann ner
Slottet behölls av kungliga ståthållare till 1634, då landskapet upphörde att vara ett självständigt slottslän och lades under landshövdingen i Åbo. Den sista ståthållaren på Åland var Stellan Otto Mörner, som också lät genomföra den sista stora ombyggnaden av slottet efter att det förstörts i en brand 1619.
Kastelholm förlorade småningom sin betydelse och fick långsamt förfalla. Slutligen ödelade en eldsvåda 1745 så gott som hela slottet, som förvandlades till en ruin. Den norra längan klarade sig dock genom branden och togs i bruk som spannmålsmagasin. Norra längan behöll denna funktion ända till 1930-talet, då denna slottsdel ställdes i ordning till museum.

Restaurering av Kastelholms slott
Kastelholms slott utgörs av ett heterogent byggnadskomplex, som tillkommit under 1300-,1400-1500- och 1600-talen. Efter att Åland 1634 upphörde att vara ett skilt slottslän och lades under landshövdingen i Åbo förlorade slottet sin betydelse och lämnades så småningom att långsamt falla sönder. Efter en vådeld 1745 stod anläggningen nästan 150 år som ruin och utan underhåll, med undantag för Norra längan som omvandlats till sädesmagasin.
Slottets restaureringshistoria är drygt 100 år gammal. Efter partiella rekonstruktioner och skyddande åtgärder i slutet av 1800-talet vidtog en lång period präglad av tillfälliga reparationer och fortsatt förfall. Den nuvarande restaureringen startade 1982 tack vare samarbete mellan Ålands Landskapsstyrelse och Justitieministeriets fångvårdsavdelning.
Denna restaurering genomfördes utgående från slottets egen identitet, vilken präglas av ruinkaraktär med avläsbara avlagringar av olika generationers bidrag till borgens byggnadshistoria. Man har försökt värna om byggnadsverkets olika spår från äldre ombyggnader och ingrepp samt ge vittnesbörd om tidigare byggherrar, stilarter, byggnads- och försvarsteknik och inte minst om de olika restaureringarna inverkan på detta monument.
Den största förändringen i slottets yttre form beror på åtgärder som avser att skydda murarna och göra det lättare att röra sig i anläggningen. Så har t.ex. vissa partier av Östra längans murar förhöjdts för att ge stöd åt ett skyddstak som dock behållit 1600-talets proportioner. Alla nya, av funktionella och konstruktiva skäl nödvändiga element (gallerier, trappor, räcken mm) har en modern prägel och är på ett synligt sätt avgränsade från den autentiska byggnadssubstansen. Dessa konstruktioner kan lätt avlägsnas utan att det äldre murverket skadas.
Det färdigt restaurerade slottet, tillgängligt för allmänheten som ett autentiskt arv efter forna generationer, kommer även i framtiden att spela en viktig och samhällsnyttig funktion, inte utnyttjat men bevarat på sina egna villkor.