MÅNADENS FÖREMÅL MARS Under första hälften av 1900-talet ägde inte alla barn fabrikstillverkade leksaker. Men visst lekte man ändå. Fantasin räckte bra till för att tillverka enkla leksaker och spel av material i näromgivningen. Med ryggkotor av gädda eller torsk lekte barnen Udda eller jämnt. Leken inleddes med att minst 20 renkokta ryggkotor träddes upp på ett band. Bandet skulle vara litet längre än antalet ryggkotor egentligen behövde. De två deltagarna delade därefter upp kotorna jämnt mellan sig och tog med vänstra handen varsin slinga av bandet. Den ena av spelarna gömde sedan en eller flera kotor i högra handen och lät motspelaren gissa hur många de var. Gissade motspelaren rätt fick han/hon föra över så många kotor han/hon gissat på till egen sida. Blev gissningen fel fick man avstå från så många kotor man gissat på. Gömmandet och gissandet skedde turvis tills den ena spelaren förlorat alla sina kotor. Sen kunde man börja leka på nytt genom att igen dela upp kotorna mellan sig. Benspelet användes av både pojkar och flickor och var ett omtyckt tidsfördriv under längre resor. Det har ibland spekulerats i om franciskanermunkarnas radband inspirerat barns lek med benspel på Åland. Benspelet på bilden är tillverkat av Viking Sundberg från Svartsmara i Finström.
|