|
SÅLIS
Hammarlands kommun
Såren i Sålisberget minner om kriget
Sedan 1856 är Åland demilitariserat, inga militära anläggningar får finnas i landskapet. Ändå befästes Åland både under första och andra världskriget, bland annat uppfördes ett kanonbatteri i Sålis i Hammarland. Efter krigen förstördes kanonbatterier och andra militära installationer. Men såren gapar fortfarande djupa på många håll i den åländska naturen.
Såren efter första världskriget. Under kriget byggde Ryssland befästningar runt om i landskapet, bland annat
på toppen av Sålisberget i Hammarland. De sprängdes 1919 av svensk militär. Än i dag vittnar såren i
berget om det krig som gav Finland självständighet och i förlängningen Åland självstyrelse.
Foto: Håkan Skogsjö.
Vägen till kanonbatteriet
 |
Vid den gröna vaktkuren på bilden börjar en 800 meter lång stenlagd militärväg som leder till det ryska kustbatteri som åren 1916–1918 anlades på toppen av det 40 meter höga Sålisberget. I anslutning till batteriet ligger också lämningarna av kaserner och fältbefästningar. Anläggningen ingick i en stor försvarslinje som sträckte sig från Åland i norr till Dagö-Ösel i söder (både Finland och Estland ingick vid denna tid i det tsarryska imperiet). Målet var att spärra av Finska viken och kontrollera infarten till Bottenviken. På Åland uppfördes bland annat 10 kustbatterier och omfattande försvarslinjer. Den ryska garnisonen omfattade som mest mellan 7000–8000 man.
Vägen var ursprungligen sju meter bred och 800 meter lång.
Vägbanan var belagd med natursten och inramad av större kantstenar. Sidorna av vägbanan revs upp av den svenska militära styrka som 1919 demolerade hela befästningsanläggningen. Man lämnade kvar 600 meter körbar väg och demolerade sedan helt de sista 200 metrarna av vägbanan, från kasernområdet upp till batteriet. På östra sidan av vägen finns enstaka kvadratiska stenhögar som utgjort stöd för telefonstolpar för linjen in till den militära telefoncentralen på Lotsberget i Mariehamn. |
| Den stenlagda militärvägen som leder från landsvägen mellan byarna Sålis och Strömma i Hammarland mot det numera söndersprängda batteriberget 800 meter in i skogen. Foto: Håkan Skogsjö. |
|
Kustbatteriernas främsta uppgift var att hindra tyska landstigningsförsök och skydda den egna flottans farleder, ankarplatser och mineringar. Sålisbatteriet var det enda som kom att delta i strid och fick då skjuta i helt oväntad riktning, in mot centrala Åland under Godbyslaget den 17 och 19 februari 1918. Målet var de vita styrkorna som under pågående inbördeskrig anlänt från finska fastlandet. Träffsäkerheten blev dock dålig på grund av bristande eldledning.
I mars 1918 lämnade de sista ryska trupperna Åland. En internationell kommission med representanter för Finland, Sverige och Tyskland bestämde vid årsskiftet 1918/19 att befästningarna skulle demoleras. I maj 1919 monterades pjäserna i Sålis ned och de fasta försvarsanläggningarna sprängdes.
Kanonerna
 |
|
| Sålis batteri ligger i norra delen av Hammarlands kommun. Kör genom Sålis by och fortsätt mot byn Strömma. Efter ett par kilometer ses flaggstänger och en grön vaktkur på vänster sida. Där börjar den stenlagda vägen mot själva batteriplatsen. |
|
Batteri N 74 – så löd den ryska beteckningen på kanonbatteriet på Sålisberget – ingick i en kedja av 10 permanenta kustartilleribatterier på Åland. Batterierna hade något olika detaljutformning, men var alla bestyckade med 2–6 pjäser, med kalibrar på 120 mm, 152 mm och 205 mm. Från det 40 meter höga Sålisberget behärskade man hela Finnbofjärden med farleder och ankarplatser, och även infarten till de inre fjärdarna i centrala Åland.
Batteriet bemannades av 2:a avdelta artilleribrigadens 5 kompani. Besättningen bestod av över 100 man. Batteriet var bestyckat med tre 152 mm kustartilleripjäser av typ Canet. De två högra pjäserna, tillverkade 1903, var uppställda på fartygslavetter försedda med 20 mm pansarsköldar, och hade ett beskjutningsområde på 360 grader. Den vänstra, tillverkad 1906 och uppställd på fästningslavett, täckte ett område av bara 120 grader. Pjäsernas räckvidd var 13,5 km, men med minskad träffsäkerhet hela 18 km.
Kanonerna skyddades av en 75 meter lång skyddsvall murad av betong med fyllning av stenkross och täckt med tuktade granitblock. Längs batteriets baksida löpte en 4 meter bred förbindelsegrav nedsprängd i berget.
Till höger om batteriet låg en 6 meter djup grav nedsprängd. Graven skulle inredas till skyddsrum med tak av betong och järnvägsräls, men täckningen hann aldrig påbörjas. Bakom batteriet låg ett högre eldledningsvärn av betong med yttre jordtäckning. Förbindelsen mellan eldledningen och de enskilda pjäserna upprätthölls med talrör. För eldledning på större avstånd förfogade man över ett välutbyggt fälttelefonsystem.
Efter första världskrigets slut och Tsarrysslands fall förstördes batteriet 1919.
Fältbefästningarna kring batteriet
Fältbefästningar norr om Sålis batteri sträckte sig i en båge från Bovik i väster till Ivarskärsfjärden i öster och hade till uppgift att hindra en redan landstigen fiende från att tränga söderut.
Linjen omfattade 23 skyttevärn, 50–100 m långa. Flertalet värn var täckta av ett lager 15 cm rundvirke med några decimeter jord ovanpå. Vissa hade också kulspruteplatser.
Flera av de skyttevärn som låg på den norra bergssluttningen var däremot nedsprängda i berget, medan ett var uppfört som en vall av jord och sten. Framför dem fanns ett sammanhängande nät av taggtråd på spanska ryttare. Bakom hela linjen fanns här och där jord- och stockklädda skyddsrum för besättning och ammunition. Fältbefästningarna demolerades av svenska trupper under 1919.
Kasernerna
Besättningen till Batteri N 74 var förlagd i ett omfattande kasernkomplex i anslutning till uppfartsvägen. Grunderna till flera av byggnaderna kan fortfarande ses i terrängen. Innan 2:a avdelta artilleribrigadens 5:te kompani flyttade in i de nyuppförda byggnaderna hade de varit förlagda i gårdarna i Sålis by. Besättningen bestod av en kommendant, officerare, underofficerare och matroser, totalt över 100 man.
På terrasseringen bakom skylten låg stora kasernen, en stockbyggnad på hela 40 x 9 meter. På baksidan fanns en flygelbyggnad varför den totala byggnadsytan var 450 m². Invändigt fanns en stor sovsal, en matsal, två kök, ett tvättrum, fem små bostadsrum, två tamburer och tre skafferier. Manskapet bodde i en 145 m² stor sal som innehöll minst 35 dubbelsängar.
Längre norrut stod en arbetarbarack som också innehöll ett bageri. Byggnaden var uppförd av dubbla, hyvlade bräder. Här bakades de stora, mörka limpor som utgjorde grunden i ryssarnas dagliga kost. På en terrassering mitt emot kasernen låg en stallbyggnad av stock. Bredvid fanns ett magasin av enkla, hyvlade bräder.
Strax söder om kasernen låg en bad- och tvättstuga, uppförd av tredubbla spontade bräder. Mellan kasernen och badstugan fanns en stor brunn gjuten i betong. Bakom kasernen låg en liten tvådelad toalett av enkla, spontade bräder, med latrinbrunn gjuten i betong. Efter att batteriet demolerats av svenska trupper 1919 monterades byggnaderna ned och såldes.
Ryssar och ålänningar
Närvaron av 7000–8000 ryska militärer blev mycket kännbar i det dittills demilitariserade åländska samhället med dess ca 25.000 invånare. Trupperna inkvarterades till stor del i åländska hem vilket skapade ett stort tryck på de lokala resurserna. Umgänget förefaller ändå att ha gått ganska friktionsfritt, inget »rysshat» uppstod, ryssarna ansågs barnkära och förbindelser mellan dem och åländska kvinnor var inte ovanliga. Efter ryska revolutionen 1917 skapade dock den tilltagande disciplinupplösningen otrygghet bland befolkningen.
Det demilitariserade Åland
I dag är Åland helt demilitariserat, vilket innebär att ingen militär personal får uppehålla sig där och inga befästningar får byggas. Ålänningarna är också befriade från värnplikt. Bakgrunden är följande: Sedan Ryssland 1809 erövrat Finland började man på Åland anlägga den stora fästningen Bomarsund. Under Krimkriget 1854 förstördes fästningen av franska och engelska styrkor. Vid freden i Paris 1856 demilitariserades Åland för framtiden i det sk Ålandsservitutet. År 1914 gav dock signatärmakterna England och Frankrike det då allierade Ryssland tillstånd att befästa Åland varefter man snabbt började anlägga det befästningssystem där Sålisbatteriet ingår. 1921 slöts en ny konvention som innebar att Finland bekräftade det befästningsförbud som Ryssland deklarerade 1856. I fredsavtalen mellan Finland och Sovjetunionen 1940 och 1947 har Ålands demilitarisering bekräftats.
Lästips
Vägbeskrivning
Sålis batteri ligger i norra delen av Hammarlands kommun. Kör genom Sålis by och fortsätt mot byn Strömma. Efter ett par kilometer ses flaggstänger och en grön vaktkur på vänster sida. Där börjar den stenlagda vägen mot själva batteriplatsen.
Tillbaka till Sevärdheter
|
