Sömvante som är tillverkad av tjockt hemspunnet garn. Det speciella med vanten är att den är tillverkad i en uråldrig, numera ovanlig teknik som kallas för nålbindning eller nålsömnad.

När man "sömmar" fäster man maskorna vid varandra med en nål av ben,trä eller metall. Tekniken är inte helt enkel och i museikatalogen från 1934 skriver Matts Dreijer att "för närvarande är det blott två personer som sy sömvantar, nämligen gamla Vilhelmina Karlsson på Erik-Måns och nya värdinnan Hilja Bergström på Emskär".

Nålsömmade vantar blev genom den speciella tekniken varmare och mjukare än andra vantar. Därför användes de enligt uppgift gärna vid tillfällen när man var speciellt utsatt för väder och vind som vid sälskyttefärder och postresor.

Vanten (K5654) på bilden  är bredare vid mynningen för att kunna dras utanpå rockärmen. Den härstammar från Storby i Eckerö. Mått H: 32 cm