MÅNADENS FÖREMÅL
SEPTEMBER
 Kaffe har ända sedan det infördes på 1700-talet till våra breddgrader bibehållit sin popularitet trots olika förbud och begränsningar. Första världskriget innebar helt stopp för kaffeimporten. År 1921 började kaffet importeras igen. Vinterkriget medförde återigen kafferansonering och 1941 försvann kaffet helt från marknaden. Ransoneringen avvecklades helt först i mitten av 1950-talet. Kaffesurrogat kallas de olika blandningar som tillverkades i stället för den ädla importvaran under tider då kaffebönor var svåra, dyra eller helt omöjliga att få tag på. Experimentlusten flödade när det gällde att hitta på kaffeersättande produkter. Surrogaten eller kaffe-tillsättningarna som de också kallades tillverkades på fabriker men också kaffetörstande privatpersoner hittade på blandningar som påminde om det eftertraktade kaffet. Sammansättningar av inhemska råvaror kunde blandas ut med små mängder riktigt kaffe eller ersätta det helt. Speciellt roten av cikorieväxten, (Cichorium intybus L) som rostades och maldes, kom att förknippas med kaffesurrogat. Men man experimenterade också flitigt med olika blandningar av vete, råg, korn, maskros, nypon, potatis, malt, ekollon och frön av lupiner och johannisbröd som också rostades, maldes och kokades som riktigt kaffe. Med mer eller mindre lyckad smakframgång. Cikorian kunde dock förbättra både smaken och färgen på "kaffet". Kaffesurrogaten framställdes tidigt maskinellt av Paulig och Wilhelm Schaumans fabriker i Finland. Oftast finns inte någon innehållsdeklation på förpackningarna men ett av museibyråns kaffetillsättningspaket "Sicco", tillverkat av Paulig, uppges innehålla "cikoria och utländska råvaror". De "utländska råvarorna kunde t.ex. vara fikon och dadlar. Paketet på bilden (K15113) från 1940-talet väger 250 gr. Det kommer från gården Steffanssons i Vargata i Vårdö där Johan "John" Mauritz Andersson drev en privat affär under åren 1926-1940. Donator är Ole Andersson.
|
