Kritpipor

Kritpipor användes för att röka tobak och är vanliga fynd på platser där människor levt och bott. Kritpipor var mycket sköra och gick således enkelt sönder, de var även billiga, vilket gör att arkeologer ofta hittar stora mängder av fragmenterade pipor vid utgrävningar. Kritpipor användes under 1600 - 1700-talet då rökning ansågs vara fint och kunskap om rökningens skadliga påverkan inte fanns

Inom arkeologin används piporna främst för att datera fyndkontexter. Detta är möjligt eftersom formen på ett piphuvud från en pipa som tillverkades på 1620-talet är av mindre storlek och av annorlunda form än piphuvuden som tillverkats på 1650-talet. Omfattande typologier och listor med kända tillverkarstämplar som ofta återfinns på piphuvudenas klack, sporre, huvud eller skaft används för att ta reda på när och var pipor tillverkats, men även en dekor kan användas för datering