Dyktillstånd och dokumentation
Våra kollegor på Kulturbyrån upprätthåller ett register över det maritima kulturarvet och svarar för skydd, forskning och vård av fornlämningar i vatten. De behandlar ansökningar om undersökningstillstånd av det maritima kulturarvet, ger utlåtanden om följderna av vattenbyggnadsprojekt för det samt ger tillstånd till dykning. Mer information och kontaktuppgifter till dem hittar du här.
Att dyka med dykarutrustning på Åland kräver tillstånd från Landskapsregeringen, med undantag för myndigheter som utför tjänsteuppgifter. Anmälan ska göras före och efter dykning. De flesta vrak får besökas. Men sådana som ligger inom naturskyddsområden eller annat skyddsområde kräver speciellt tillstånd. Det är dock aldrig tillåtet att dyka in i ett vrak. Man ska heller inte röra något, eftersom viktiga arkeologiska kontexter kan förstöras.
Rapporter är en grundläggande form av dokumentation i ständig förändring. I en arkeologisk undersökningsrapport ingår: en beskrivning av bakgrund till och målsättning för projektet, metod och själva genomförandet, historisk information över området, en redogörelse över dokumentation som framtagits i samband med projektet och slutligen, förstås resultatet.
Sidescan-sonar används för att kartlägga havsbottnen. Instrumentet, som bogseras efter en båt, avger ekolodspulser över ett stort område och skapar en bild av undervattensmiljön. Den kan visa olika material, havsbottnens struktur såsom större hinder, till exempel stenar eller vrak. Undersökningsmetoden används ofta i början av ett byggprojekt under vatten eftersom resultaten sedan är vägledande.
Video är en av de vanligaste dokumentationsmetoderna vid vrakdykning. Dykare spelar ofta in hela turen, delvis för att kunna återskapa vraket som en tredimensionell modell. Denna kan sedan också studeras av andra.
Foton kan ge detaljerad information om vrakets konstruktion och tillhörande föremål. Att fotografera i Ålands hav kräver dock specialistkunskaper och därtill lite tur. Ett exempel på problem är våra algrika vatten med dålig sikt. Dokumentationsbilderna därifrån får dessutom en grön ton.
Att göra ritningar är en klassisk dokumentationsmetod inom marinarkeologin. Vid strandnära undersökningar kan hela vraket ritas av. Vid undersökningar på djupare vatten brukar däremot endast specifika konstruktionsdetaljer mätas upp. Då är nämligen tiden för dokumentation begränsad. I vårt arkiv finns många typer av ritningar, till och med i full skala.
